Vår kämpe

Mysmåndagen vi hade fick ett helt annat oväntat slut. Novas tillstånd blev bara värre, hon ville varken äta eller knappt dricka, hög feber som vägrade släppa, hon sov från o till o i vaket tillstånd låg hon still, helt orörlig o inte alls närvarande. När hon sen började skrika o gråta förtvivlat o var otröstlig förstod jag att jag var ganska chanslös mot vad det nu var för fel. Jag kunde inget göra utan valde att packa in henne i bilen. Eftersom det här var på kvällstid fick det bli akuten i Falun. Där fick jag det bekräftat det jag hade på känn, öroninflammation, i båda öronen dessutom o febern mätte då 40,7.
Nu är det penicillin som gäller o hennes krafter kommer sakta tillbaka.
Öroninflammation är något som jag är bekant med o hade en del när jag var liten o penicillinet är lika illa som jag mindes det. Nova måste haft riktigt ont, säkert i flera dagar, hon är en kämpe som klarat av den outhärdliga smärtan hon måste haft. Nu är det svåraste just att få i henne penicillin, hon grinar illa o spottar ut. O tro mig, jag förstår henne. Men hon kämpar på!
Nu blir vi hemma med vår sjukling i några dagar, vi ska försöka få till det med jobb o så. Stefans jobbtider är ju inge vidare just den här veckan vilket innebär att det är jag som får tillbringa mesta tiden med Nova nu i dagarna. Det eviga vardagspusslet måste på något vis ändå lösas o det kan bli bök med bara en förälder på fältet. I största möjliga mån ska sjuklingen hålla sig inne, iaf i ngn dag till, så då blir vi ganska låsta när Stefan väl åkt till jobbet, pust!
Det gäller att inte glömma ngt på inköpslistan när man ska handla mat t.e.x.
Idag bjuder huset på spenatsoppa, en av Novas favoriter. Klart att kämpen ska ha spenat, så att hon blir stor o stark. Det var då också en himla tur att vi inte glömt att köpa spenat!
Heja onsdag!