Jag är lite irriterad, förtvivlad men mest förbannad.
Ni vet den känslan när allt flyter på o man känner sig nöjd o ser resultat med det man gör, så har det varit med min träning, fram tills nu.
Seriestart med Sif damlag i måndags o jag var laddad till tårna!
Fotboll är kul o ska vara kul att spela, så det här med att gå ut med avsikt för att skada får stor tumme ner.
Vi var himla duktiga o vann premiären med 8-0. Jag fick också sätta dit två mål, äntligen satt dom!
Men ju fler mål vi gjorde desto fulare spelade motståndarna. Detta innebär att jag blir tacklad, ganska illa dessutom o måste lämna plan o se klart matchen från avbytarbänken. Jag får en ordentlig smäll i ryggen när jag landar i backen, även nacken fick sig en törn.
Detta sitter i än o jag har fortfarande ont. Givetvis händer detta nu, när allt det roliga just börjat. Jag får lov att ta ofrivillig vila nu o det är inget jag gillar. Jag var ju så på gång!
Att få komma iväg o träna är en viktig del för mig så nu känns det inge vidare.
Det jag fasar för mest är om det nu är något som verkligen är trasigt, då blir jag fråntagen ngt jag verkligen uppskattar, får börja om på noll igen o det har jag ingen lust med efter en bruten handled, graviditet o förlossning.
Nu utgår jag från att jag är med på banan igen nästa vecka så ingen trasig rygg här inte, tack!
Totalt onödigt för min motspelare att agera på det sättet hon gjorde, jag finner inte det minsta sportsliga i det.
Det är inte alls ok!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar