Jag måste ju erkänna en sak!
Det är bra trist när Stefan jobbar såhär trökiga tider som den här veckan. Kvällar o helger är ju den tiden man umgås på som familj. När han då går av sitt skift kl tolv under kvällen tappar vi allt kvällsnöje tillsammans o när det dessutom sker fre o lördag kväll är det ju inte alls ngt vidare. Men jag o Nova har klarar oss bra ändå tycker jag. Han är saknad hemma hos oss men vi roar oss på egen hand o jag uppskattar all tid med min dotter. Den är så mycket värd!
Att umgås med henne kan jag göra i all evighets tid, hon är bra envis emellanåt men vad gör det egentligen?
Helt enkelt den bästa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar