Utslagen hjälte

De senaste dagarna eller vi kanske ska säga kvällarna har vi kämpat med Nova o hennes läggning. Vi har haft tur o aldrig riktigt haft problem med när hon ska sova, det tog nästan alltså två år innan hon började protestera. Nu är det väl fortfarande ganska lindrigt kan jag tänka mig men nu vi är ju lite bortskämda. Hon vill iaf inte sova, vill hellre vara uppe o leka, hon blir sur när vi inte tar upp henne o svarar bestämt nej på frågan om hon ska sova. För att komma i fas testar vi nu kortare eller ingen sovtid under dagen. Liten blir stor! Men ibland blir det långa dagar o då somnade hon helt enkelt i soffan med vällingen i mungipan.

Vår fina lilla hund!

Vardagslyx!

Känslan när man vet att man inte behöver handla eller tänka ut veckans middagar är outstanding!!
I måndags kom en matleverans från Linas matkasse, helt klart värt varenda öre. Ikväll bjuds det på pepparrökt makrill på rågbröd med äggröra o rostad lök!
Att komma på något sådant själv gör man inte, falukorv o makaroner funkar ju fint i vanliga fall. Det knepigaste med matkassen är nog att det även ska passa en liten mage.
Nova äter ju det mesta o brukar inte vara så petig med maten men det är nya smaker o rätter så vi provar oss fram. För oss föräldrar är det iaf lite lyx att slippa tänka på maten, vi behöver bara laga den. Perfekt!

Äntligen söndag!

Ännu en vecka är över. Vi har jobbat mycket båda två. Stefan har haft sina knepiga eftermiddagsskift men nu är dom äntligen över för den här gången. Jag o Nova har varit lite halvkrassliga men kunnat vara på jobb o dagis ändå. Det är ju förkylningstider nu så det är bara att vänja sig med förkylningar som vägrar släppa. Pigga o glada åkte vi idag till siljansnäs på fotbollsmatch. Nova, världens sötaste supporter!
Nu räckte det inte hela vägen o blev förlust. Avslutar veckan med att hänga i tv-soffan.
Förutsättningarna för kommande veckan ser lite annorlunda ut så lite sömn på det här så får vi kicka igång en ny vecka.

Lite plåster på såren

För evigt väntande på nytt inlägg bjuder jag på den här-

Stiltje

Tänk att vi är några dagar in i september innan jag beslutar att äntligen få något på pränt, lite dålig stil av mig tycker jag. Nu är det ju inte det att vi inte gör något i våra liv. Det är väl dessvärre så att vi knappt själva ses i familjen o istället gör saker o ting på varsitt håll. Det blir inte mer glamoröst än så. Jag o Stefan går i skift här hemma o möts med lite tur i dörren. Så fruktansvärt trist är det men allt har en förmåga av att krocka. Stefan är igång med jobb igen efter semestern, det blev en sen semester o nu är väl tanken att vi ska få rutiner o vardag att rulla igen, med allt vad det innebär.
Just här hemma händer det inte så mycket, allt arbete o projekt har stannat av lite o vi försöker hitta mer tid. Inte så lätt alla gånger. Vi jobbar mer eller mindre hela den här veckan, ny jobbdag väntar imorron!